Hotet om ett globalt kärnvapenkrig har från och till legat som en våt filt över hela världen sedan andra världskriget. Trots detta är det bara två atombomber som någonsin använts i använts i en väpnad konflikt, de över Hiroshima och Nagasaki (Little Boy och Fat Man).
Men visste du att dessa berömda kärnvapen inte ens kommer i närheten av samma destruktiva kraft som den hos världens 10 mest kraftfulla atombomber genom tiderna?
10. Mk-14 (6,9 megaton)
Den amerikanska atombomben Mk-14 (även kallad Mark 14 eller TX-14) togs fram i experimentiellt syfte i mitten av 1950-talet. Storleksmässigt var Mk-14 med sina 6,9 megaton i sprängkraft över 328 gånger kraftfullare än atombomben Fat Man som släpptes över Nagasaki 1945. Till slut valde man dock att skrota bomben då den ansågs alldeles för ”smutsig” med hänvisning till den enorma mängd strålning som spreds från enheten efter detonation.
9. Mk-16 (7 megaton)
Mk-16 (även kallad Mark 16, TX-16 eller EC-16) byggdes av material från föregångaren Mk-14. Vapnet är den enda termonukleära bomb som någonsin utvecklats för att använda kryogent deuteriumfusionsbränsle. På grund av antalet vakuumkolvar som krävdes för denna typ av bränsle var bomben utomordentligt stor och vägde över 19 ton. Parallellt med tillverkningen av Mk-16 lyckades dock amerikanerna ta fram både effektivare och kraftfullare alternativ, vilket ledde till att projektet snart lades ner.
8. Mk-53 (9 megaton)
Mk-53 (även kallad Mark 53 eller B53) var en djuppenetrerande termonukleär bomb, en så kallad ”bunker-buster” som utvecklades av USA:s militär under 1960-talet. Bomben designades ursprungligen som svar på de djupa underjordiska bunkrar som byggdes för sovjetiska ledare under kalla kriget.
Trots att Mk-53 med sina ca 4 ton var betydligt mindre än kärnvapenbomber från 1950-talet hade den en sprängkraft på hela 9 megaton – vilket vid en detonation skulle kunna totaltförstöra ett område inom en radie på 9 mil. Totalt tillverkades över 340 Mk-53:or under 1960-talet, varav femtio överfördes till Titan-projekten som inkorporerade kärnstridsspetsen W-53. De sista Mk-53:orna demonterades 2011.
7. Mk-36 (10 megaton)
Mk-36 (även kallad Mark 36) utvecklades av den amerikanska armén på 1950-talet. På grund av sin enorma sprängkraft (10 megaton) designades Mk-36 med två separata fallskärmar för att långsamt kunna släppas över sitt mål. Detta för att att det plan som transporterade bomben skulle få tillräckligt med tid för att undkomma potentiell skada vid detonation. Totalt utvecklades över 940 Mk-36-bomber mellan 1956-1958. Men precis som med de flesta av USA:s tidiga kärnvapen, pensionerades även denna variant relativt tidigt (1962).
6. Ivy Mike (10,4 megaton)
Ivy Mike var världens första vätebomb, framtagen av den amerikanske fysikern Richard Garwin. Bomben var enorm med en total längd på 6,19 meter och en totalvikt på 82 ton. Vid provsprängningen den 1 november 1952 på Enewetak-atollen i Stilla havet mättes Ivy Mikes sprängkraft till hela 10,4 megaton. Explosionen var så kraftfull att den bildade ett svampmoln som steg till en höjd av 17 kilometer på mindre än 90 sekunder och nådde en maximal höjd på 41 kilometer.
Detonationen resulterade även i skapandet av två helt nya grundämnen; einsteinium och fermium, vilka uppstod runt detonationsplatsen på grund av bombens mycket koncentrerade neutronflöde. När det gäller destruktiv kraft var Ivy Mike ungefär 472 gånger mer kraftfull än Fat Man, som detonerades över Nagasaki 1945.
5. Mk-24 (10–15 megaton)
Mk-24 (även kallad B-24 eller Mark 24) utvecklades mellan 1954-1955 och är den, sett till fysisk storlek, tredje största kärnvapenbomben som någonsin konstruerats av USA:s militär. Även om den aldrig officiellt testades av regeringen (bortsett från en prototypenhet 1954), har forskare uppskattat att bomben hade en total kapacitet på någonstans mellan 10–15 megaton. På grund av denna destruktiva förmåga designades en 20-meter stor fallskärm för att bromsa nedstigningen och ge bombplansbesättningar gott om tid att fly från bombens sprängradie.
4. Mk-17 (10–15 megaton)
Mk-17 (även kallad Mark 17) var den första masstillverkade serien av vätebomber som utvecklades av USA:s militär 1954. Även om den fasades ut redan 1957 (på grund av större, mer effektiva prototyper som fanns i utveckling), var bomben ett extremt kraftfullt vapen med en maxkapacitet upp mot 15 megaton. Mk-17 var en enorm konstruktion som mätte över 7,5 meter och vägde över 18,8 ton. Liksom flera av de andra kraftfullare bomberna på den här listan hade även Mk-17 en stor fallskärm speciellt utformad för att fördröja bombens nedstigning och skydda bombplansbesättningen från den första stötvågen vid detonation.
3. TX-21 (14,8 megaton)
Kärnvapenbomben TX-21 (även kallad ”Shrimp” eller ”Castle Bravo”), var ett vapen som testades första gången den 1 mars 1954 på Bikiniatollen på Marshallöarna. Inrymd i en över 10,5 ton tung cylinder designades den massiva bomben ursprungligen för att uppnå en sprängstyrka runt 6 megatons vapen. Men på grund av konstruktionsfel som påträffades under bombens design blev explosionen vid provsprängningen nästan tre gånger kraftfullare än förväntat.
Totalt uppskattades sprängkraften till massiva 14,8 megaton (ungefär 1 000 gånger kraftfullare än de atombomber som användes på Japan under WW2). Inom en sekund efter detonation bildades ett 4,5 mil brett eldklot som var synligt över 250 mil bort. Det karakteristiska svampmolnet steg över 14 kilometer i höjd på mindre än en minut, med en total bredd på 7 mil. Även om TX-21 inte är det mest kraftfulla kärnvapen som designats av den amerikanska militären, är provsprängningen av bomben fortfarande den största som någonsin utförts av supermakten.
2. Mk-41 (25 megaton)
Mk-41 (även kallad B41) utvecklades under tidigt 1960-tal och är med sina 25 megaton i sprängstryka den mest kraftfulla bomben som någonsin konstruerats av USA. Genom att använda deuterium-tritium som sin primära bränslekälla använde Mk-41 kärnfusion för att uppnå sin enorma destruktiva kraft. Totalt tillverkades nästan 500 exemplar av dessa massiva bomber mellan åren 1960-1962, innan de slutligen pensionerades i juli 1976.
Trots att Mk-41:an får nöja sig med en andraplats på listan vad gäller sprängkraft, hävdar forskare att bomben än idag är det mest effektiva termonukleära vapnet som någonsin tagits fram. När det gäller kraft och destruktiv kapacitet var Mk-41:ans avkastning cirka 1 136 gånger kraftfullare än de atombomber som detonerade i Japan under andra världskriget.
1. Tsarbomben (50 megaton)
Av alla atombomber som någonsin konstruerats är RDS-220, mer känd som ”Tsarbomben”, den mest kraftfulla. Bakom detta monster till kärnvapen låg Sovjetunionen, som även testade den i oktober 1961 över Novaja Zemlja, strax norr om Matochkinsundet.
Bomben vägde cirka 27 ton och var nästan 8 meter lång. På grund av dess enorma storlek och destruktiva kraft (50 megaton) konstruerades en speciell fallskärm för att bromsa bombens nedstigning, vilket gav bombplansbesättningen tid att flyga cirka 45 kilometer bort innan bomben detonerade. Vad piloterna inte visste om var dock att sovjetiska forskare endast gav dem runt 50 procents chans att faktiskt överleva explosionen när detonationen väl inträffade.
Explosionen vid provsprängningen (som enligt vissa ska ha nått styrkor över 58 megaton) var så kraftfull att chockvågor kändes över 127 mil bort av ett observationsflygplan. Bomben skapade även ett 5 mil brett eldklot tillsammans med ett 42 mil högt svampmoln (sju Mount Everest staplade på varandra) och kunde ses över 100 mil bort. Enligt uppgifter ska bombens chockvågor ha nått så långt att de krossade fönster i bland annat Norge och Finland. Värme från explosionen kunde också orsaka tredje gradens brännskador så långt som 100 kilometer bort.
Tsarbomben var aldrig avsedd för användning i krig utan sågs som vapenskrammel mellan Sovjetunionen och USA i det kalla krigets era.
