Det är ingen nyhet att samtliga inblandade länder under andra världskriget hade sin beskärda del av bad guys. Sovjetisk Stalinism och Gulagläger. Japanska Kamikaze-piloter. Italiensk fascism. Amerikanska atombomber. Vi kan hålla på ett tag… Faktum kvarstår dock; inga var värre än Nazisterna.
Den genuina studie i gränslös ondska som nazisterna visade upp under krigsåren borde rimligtvis ha resulterat i fler fällande domar under Nürnberg-rättegångarna. För trots att det var en hel del av Hitlers nickedockor som fick sona för sina brott var antalet som undkom konsekvenser åt helvete för högt.
Så föddes fenomenet nazistjägare – personer som dedikerat sina liv till att systematiskt spåra upp nazistiska krigsförbrytare skyldiga till brott mot mänskligheten.
De kanske inte är som Brad Pitt och grabbarna i ”Inglorious Basterds”, men här har vi listat 10 nazistjägare som hämnades sina plågoandar.
10. Hanns Alexander
Läkarsonen Hanns Alexander föddes i Tyskland under första världskriget. I samband med Hitlers allt växande inrikespolitiska framgångar under 1930-talet valde Alexander att fly med sin familj till Storbritannien 1936. Där tog han värvning i den brittiska arméns Pioneer Corps, och i samband med krigsslutet var han också en av de första frivilliga som utredde krigsförbrytare – en roll han skulle komma att ta till sitt hjärta.
Driven av en intensiv ilska riktad mot de människor som systematiskt förtryckt hans egna var Hanns Alexander känd för sina ibland drastiska och tvivelaktiga metoder. Vid ett tillfälle sägs han ha kört runt i Europa med en död nazist fastspänd på motorhuven…
I rollen som nazistjägare var Alexanders mest anmärkningsvärda skalp den tillhörande kommendanten från Auschwitz – Rudolf Höss. Efter att ha lokaliserat Höss fru och hotat med utlämning av parets son till ett sibiriskt arbetsläger valde hon att avslöja sin makes gömställe. Hanns Alexander fångade tillsammans med en grupp soldater in den beryktade lägerbossen våren 1946, och han avrättades genom hängning den 16 april 1947.
Själv levde Hanns Alexander till att bli 89 år.
9. Wayne Stringer
År 1992 ombads den nya zeeländska förre detta polisen Wayne Stringer att undersöka uppgifterna om att 47 krigsförbrytare från andra världskriget eventuellt sökte skydd i det avlägsna landet.
I över ett år arbetade han outtröttligt med sitt uppdrag, reste från Nya Zeeland till Australien, vidare till Kanada och Östersjöområdet. Han lyckades få tillgång till KGB:s gamla arkiv och kom över en lista över misstänkta krigsförbrytare – varav vissa fortfarande kunde vara vid liv.
Den mest ökända av männen på listan var Jonas Pukas, en litauisk medborgare som gömt sig i Australien sedan 1950-talet. Pukas var bland annat misstänkt för att ha varit medlem i Litauens 12:e polisbataljon, en grupp vars ansvar var att fånga in och mörda judar i hela Östeuropa.
När Stringer till slut kom i kontakt med Pukas och frågade ut honom om händelserna under krigsåren mindes han bland annat att de judar som radats upp för att arkebuseras ”skrek som gäss”, samtidigt som han skrattade åt minnet. Han förnekade dock all inblandning och hävdade att han endast hört avrättningarna.
Jonas Pukas dog strax efter att han lokaliserats, och dessvärre lyckades inte Wayne Stringer få någon annan krigsförbrytare fälld genom sitt ihärdiga arbete. Men han kämpade för det enda rätta, och det tycker vi han ska ha lite kredd för!
8. Eli Rosenbaum
En av de yngre nazistjägarna på listan, Eli Rosenbaum, föddes 1955 till judiska föräldrar som vägrade att diskutera Förintelsen. Hans första möte med nazisterna var när han som barn såg en dramatisering av Auschwitzrättegången på TV. Vittnesmålet från en kvinna som utsatts för medicinska experiment förändrade den unge Elis liv.
1979 började han praktisera på en avdelning inom det amerikanska justitiedepartementet kallad Office of Special Investigations. 1995 blev han chef. Initialt hade byrån endast eftersökt krigsförbrytare från axelmakterna, men år 2004 började man även utreda moderna brott mot mänskligheten.
7. Efraim Zuroff
Efraim Zuroff, ibland kallad ”den sista nazistjägaren”, har dedikerat mer än 30 år av sitt liv till spåra före detta nazister. Som direktör för Simon Wiesenthal-centrets kontor i Jerusalem har Zuroffs insatser i större utsträckning skett under administrativa former än i rollen som regelrätt prisjägare.
Han har dock tvingats utstå något de flesta andra nazistjägare sluppit – kritik. De få överlevande nazister som deltog under andra världskriget är idag runt 90 år, och svaga, äldre människor ser helt enkelt mindre hotfulla ut och har förmågan att framkalla medlidande hos människor.
Zuroff själv är dock väldigt tydlig med vilken linje han vill hålla i frågan och menar att tidens gång inte kan fungera som ett skydd för Förintelsens förövare. Så han kämpar på, med vetskapen om att klockan tickar och hans arbete snart är över.
6. Elliot Welles
Elliot Welles föddes i Wien 1927 och kom för första gången i kontakt med nazisternas ondska i samband med att han och hans mor deporterades strax efter krigsutbrottet. De skildes snart åt när mamman sattes på en buss med flera andra passagerar. Nazisterna körde sedan ut bussen i skogen och sköt alla ombord. Två dagar senare kom de tillbaka med de avrättades kläder; Welles kände direkt igen sin mors klänning.
Han skickades till koncentrationslägret Stutthof i Polen. Där blev han kvar fram till krigets sista månader, när han lyckades fly under en påtvingad marsch mot Magdeburg i Tyskland.
Flera decennier senare, närmare bestämt 1979 lyckades han spåra den SS-officer som beordrat moderns avrättning, och fick honom till och med dömd, även om straffet endast blev tre års fängelse.
Efter att ha fått viss upprättelse för sin mor beslutade sig Welles för att fortsätta med sin nya hobby, och i över 20 år var han chef för B’nai B’rith Anti-Defamation League med målet att spåra upp nazistiska krigsförbrytare. Organisationens insatser har sedan dess lett till ett flertal gripanden av undangömda nazister.
5. Rafi Eitan
Rafael ”Rafi” Eitan, född 1926, är partiledare för det israeliska pensionärspartiet Gil (Gimla’ey Yisrael LaKneset).
Under 1948 års arabisk-israeliska krig tjänstgjorde Eitan i den israeliska armén, vilket senare ledde honom till att bli chefsamordnare mellan Shin Bet och Mossad. Det var i denna position han skulle komma att fånga in en av de mest eftersökta nazisterna efter andra världskriget: Adolf Eichmann.
Under ett våghalsigt uppdrag den 11 maj 1960 lyckades Eitan och hans team kidnappa och föra Eichmann till Israel, där han ställdes inför rätta och dömdes för sina oerhörda brott mot det judiska folket.
Mindre känt är dock att gruppen också nästan fångade ”Dödsängeln” – självaste Josef Mengele. Agenter placerade i Argentina hade information angående var Mengele uppehöll sig, men Rafi Eitan lade personligen in sitt veto mot en aktion med motiveringen att han ansåg Eichmann som en mer värdefull måltavla och att dubbla insatser skulle riskera båda operationerna.
4. Tuviah Friedman
Tuviah Friedman fängslades av nazisterna tillsammans med större delen av sin familj, men lyckades som ensam överlevare fly 1944.
Omedelbart efter kriget ställde Friedman upp för att hjälpa sovjetiska och polska myndigheter i jakten på bevis över Förintelsens existens. Parallellt hade han dock en annan agenda.
Förklädd som tillfångatagen nazistofficer infiltrerade Friedman fånglägren för att identifiera misstänkta SS-medlemmar, och under namnet ”Den skoningslöse” jagade, fångade, och dödade han ett flertal nazister på egen hand, varav han skall ha piskat vissa innan han avrättade dem.
Så småningom släppte Tuviah Friedman sin personliga vendetta och började istället samarbeta med Simon Wiesenthal för att låta domstolarna ta över.
3. Serge och Beate Klarsfeld
Serge och Beate Klarsfeld träffades på 1960-talet och insåg snart sitt gemensamma intresse för att spåra nazistiska krigsförbrytare. Deras första mål var Kurt-Georg Kiesinger, en före detta nazistkramare och Tysklands förbundskansler under 1960-talet. Beate hade tidigare blivit känd efter att ha slagit Kiesinger i ansiktet under en protest, för vilket hon tillbringade fyra månader i fängelse.
Missnöjda med att ha misslyckats att få rättvisa skipad ändrade det äkta paret fokus och siktade istället in sig på Kurt Lischka, en före detta Gestapochef. När paret till slut lyckades fånga in Lischka satte Serge en pistolmynning mot hans huvud, men övertalades av sin bättre hälft att inte trycka av. De fick honom istället arresterad och dömd till 10 års fängelse för sina krigsförbrytelser.
Paret Klarsfelds mest berömda tillfångatagande var dock en annan tidigare Gestapohöjdare som de tidigare försökt men misslyckats kidnappa – Klaus Barbie. Den tidigare Gestapochefen i Lyon hade rekryterats av USA efter kriget för att arbeta med kontraspionage, och i början av 50-talet hjälpte jänkarna honom att gå under jorden och fly till Bolivia. Efter intensiva förhandlingar med den bolivianska regeringen kunde Barbie 1983 till slut gripas och utlämnas till Frankrike. 1987 ställdes han inför rätta och dömdes till livstids fängelse för brott mot mänskligheten.
2. Simon Wiesenthal
Simon Wiesenthal var en österrikisk jude som satt fängslad på sammanlagt fem olika koncentrationsläger under Förintelsen. Efter andra världskrigets slut hjälpte han amerikanska underrättelsetjänsten genom att tillhandahålla information om nazistiska krigsförbrytare, samtidigt som han assisterade judar som utvandrade från Europa till Palestina.
Till en början gick samarbetet bra och man lyckades få tag i flera mer eller mindre skyldiga personer. Men efter en tid märkte Wiesenthal att det bara var han själv som tog uppgiften på allvar, och att amerikanarna istället börjat rekrytera gamla nazister som angivare och agenter. Detta fick honom att avbryta samarbetet och istället starta organisationen Jewish Documentation Center med syftet att kartlägga och spåra upp samtliga krigsförbrytare – även judar och kommunister.
Simon Wiesenthals arbete med identifieringen av tusentals ex-nazister låg till grund för att hundratals av dem kunde ställas inför rätta och dömas, däribland Franz Stangl, kommendant i Treblinkas och Sobibors dödsläger.
Wiesenthal avvisade alltid tanken om att Tyskland kollektivt var ansvarigt för Förintelsen, men när det kom till de inblandade individerna hade han inga betänkligheter om att de skulle få ta emot lagens strängaste straff.
En dödligt sårad SS-officer skall en gång ha bett Wiesenthal om förlåtelse för att kunna dö i frid. Han vägrade.
1. Israel Carmi
Israel Carmi, grundare av den judiska gruppen Nokmim (”Hämnarna”), förlorade större delen av sin familj under Förintelsen. Frustrerad över den politiska världens slapphänta attityd gällande hur undkomna nazister skulle hanteras direkt efter krigets slut valde Carmi en annan väg för att söka upprättelse. Det var helt enkelt upp till enskilda individer att ge krigsförbrytarna en smak av rättvisa.
Med stöd från den brittiska militären sökte Nokmim med Carmi i spetsen efter undangömda nazister över hela Europa. De brukade posera som poliser och plockade in konstaterade krigsförbrytare till ”förhör”, varpå de informerade de tillfångatagna nazisterna om vilka de egentligen stod öga mot öga med och vad som skulle hända med dem. Karmi sade senare att vissa erkände skuld, medan andra teg.
Efter förhöret kördes nazisterna till en avskild plats där de avrättades, oftast genom strypning. Av alla dödsskvadroner som verkade i Europa efter krigsslutet var Nokmim den som gav överlägset flest nazister stora skälvan. Inglorious Basterds på riktigt!
