Har du någonsin sett en på förhand hyllad film som inte levt upp till dina förväntningar? Självklart har du det. Filmhistorien är full av överskattade filmer som fått oförtjänt mycket ros av kritikerkåren.
Överskattad betyder dock inte nödvändigtvis dålig, men vid menar ändå att dessa tio filmer kunde ha fått lite mer nyanserade recensioner när de kom.
10. Crash (2004)
Regissören Paul Haggis har själv erkänt att han inte tycker att ”Crash” från 2004 förtjänade att vinna en Oscar för bästa film. Filmen, som är övertydlig, pretentiös, ytlig och fylld av klichéer, kammade hem statyetten före pärlor som ”Brokeback Mountain”, ”Good Night, and Good Luck” och ”München”. Skandal.
9. La La Land (2016)
”La La Land” från 2016 har kallats för en av de mest överskattade Oscarvinnarna någonsin. Den romantiska musikalkomedin bjuder på intetsägande låtar, bleka karaktärer och är långt ifrån det mästerverk Hollywood försökte utmåla den som. Dessutom, är det inte dags att vi kommer över Ryan Gosling nu?
8. Dunkirk (2017)
Cristopher Nolans ”Dunkirk” från 2017 skildrar Operation Dynamo under andra världskriget, då över 300 000 brittiska soldater evakuerades från den franska hamnstaden Dunkerque. Filmen nominerades till hela åtta Oscars och vann tre. Visuellt är ”Dunkirk” imponerande, men ärligt talat är resultatet både spretigt och intetsägande.
7. Avatar (2009)
James Camerons första storfilm efter supersuccén med ”Titanic” var efterlängtad när den kom 2009. ”Avatar” blev också en stor kioskvältare och spelade in över 2,7 miljarder kronor. Många imponerades av de feta effekterna och att bioversionen visades i 3D. Såhär ett decennium senare har filmen inte åldrats särskilt väl och känns idag närmast töntig.
6. The Dark Knight Rises (2012)
Hypen var enorm inför ”The Dark Knight Rises”, den avslutande delen i Christopher Nolans Batman-trilogi, som hade premiär 2012. Särskilt efter att tvåan i serien, ”The Dark Knight”, hade överträffat alla förväntningar. Tyvärr höll det inte hela vägen in i kaklet. Filmen känns för lång och Tom Hardy lyckas inte fullt ut gestalta huvudantagonisten Bane på ett tillfredsställande sätt.
5. Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984)
Steven Spielbergs andra Indiana Jones-rulle, 1984 års ”Indiana Jones och de fördömdas tempel”, anses vara den läskigaste i filmserien om den äventyrslystne arkeologiprofessorn. Det är också den sämsta. Filmens återgivning av en indisk sekt som människor med barnslavar och utövare av svart magi framhävs ofta som ett exempel på rasism i Hollywood. Till och med Spielberg har i princip sagt att han inte vill kännas vid filmen längre.
4. Shakespeare in Love (1998)
”Shakespeare in Love” är en charmig film, utan tvekan. Men att det regnade Oscarsstatyetter över den vid 1999 års gala (sju stycken) känns orimligt. Trots fina skådespelarprestationer är filmen förutsägbar, ganska gammaldags och lämnar inget bestående intryck.
3. Rocky (1976)
Sylvester Stallone fick sitt stora genombrott i samband med premiären av ”Rocky” 1976. Förutom att spela huvudrollen skrev han dessutom manus till historien om den nederlagstippade boxaren Rocky Balboa som mot alla odds får en chans på världsmästartiteln. ”Rocky” är inte dålig, men att filmen belönades med hela tre Oscarstatyetter 1977, däribland bästa film och regi, är på gränsen till löjeväckande. Särskilt när den konkurrerade med filmer som ”Taxi Driver”, ”Alla presidentens män” och ”Network”.
Liknande Listor
2. The Wolf of Wall Street (2013)
”The Wolf of Wall Street” med Leonardo DiCaprio i rollen som finanssvindlaren Jordan Belfort avfyras i ett ursinnigt tempo och är visserligen underhållande. Men fem Oscarsnomineringar? Känns mest som en musikvideo för yuppies. Långt ifrån Martin Scorseses största stund.
1. Passion of the Christ (2004)
Mel Gibson fick stora rubriker när hans ”Passion of the Christ” hade premiär 2004, främst för filmens våldsamma och utdragna skildrande av Jesu lidande och död. Det är också hela handlingen. I över två timmar får vi se hur Jesus torteras och slutligen spikas upp på korset. Dessutom äger dialogen helt rum på arameiska, hebreiska och latin. En riktig skitfilm helt enkelt.
”Övertydlig, pretentiös, ytlig och fylld av klichéer” tycker jag är en beskrivning som passar in på typ alla filmer som gjorts de senaste decennierna med rasism som tema – utom just Crash.