VM-finaler i fotboll brukar sällan vara några riktiga nagelbitare. Under de 30+ år som föregick Frankrikes och Kroatiens målfest 2018, har målsnittet legat på oerhört nedslående 1,42 mål per final. En chockerande låg siffra för att vara ”det största fotbollsspektaklet på planeten”.
Men då och då kommer det en final som återupprättar vårt förtroende för denna vackra sport. En final som har allt: mål, starka känslor och ära. En final som vi pratar om i årtionden efteråt och som vi kanske till och med berättar om för våra barnbarn.
Här har vi i samarbete med en av våra partners listat några av de bästa VM-finalerna genom tiderna!
6. Brasilien-Sverige: 5–2 (VM 1958)
Bortsett från att Pelé, den förmodligen största spelaren genom alla tider, gjorde sin VM-finaldebut i matchens andra halvlek, har den här finalen etsat sig fast i det kollektiva medvetandet för alla fantastiska rekordprestationer.
Den här VM-finalen innehar fortfarande rekordet för flest gjorda mål, såväl som rekordet för både yngsta och äldsta målskyttar: Pelé (17) respektive Liedholm (35). Brasilianernas briljanta spelstil fick matchen att lysa och underbarnet Pelé kom att personifiera allting med sin gnistrande talang.
Denne sambamagiker dominerade hela finalen och följde upp sina fyra mål i de två föregående matcherna med två underbara kassar som hjälpte sitt lag till en förkrossande seger.
Pelé fortsatte att dominera sporten i ytterligare två decennier och satte hela tiden nya gränser för sporten. VM-finalen i Stockholm 1958 är ihågkommen för födelsen av en riktig fotbollslegend.
5. England-Västtyskland: 4–2 (VM 1966)
Nämn 1966 för vilket fan av engelsk fotboll som helst och han eller hon kommer bara att ha en sak i huvudet – lagkaptenen Bobby Moore som triumferar ovanpå sina lagkamraters axlar medan han lyfter den glänsande pokalen högt upp i luften.
Finalen som utspelades innan Bobby Moores luftfärd var otroligt rafflande. Västtyskland öppnade målfesten efter bara 12 minuter, men Geoff Hurst och Martin Peters gjorde också mål och placerade England i vinnarhålet fram till den andra halvlekens sista minuter. Det var då publiken på Wembley chockades av att se Wolfgang Weber storma fram, jämna ut resultaten och skicka matchen raka vägen till förlängning.
Det var under förlängningen som en redan fantastisk match, under kontroversiella omständigheter, blev en av de mest omtalade matcherna någonsin. I matchens allra sista minuter drog Hurst bollen i undersidan av ribban och strax över mållinjen – eller gjorde han det? Flera repriser var tvetydiga och, utan tillgång till mållinjeteknik, är det än idag ingen som med säkerhet vet om bollen verkligen var över linjen.
Det hade dock egentligen ingen betydelse eftersom Hurst gjorde ytterligare ett mål för att fullborda sitt hattrick precis innan domaren blåste av, vilket ledde till en dramatisk planinvasion av de engelska fansen.
4. Argentina-Nederländerna: 3–1 (VM 1978)
1970-Talet var ett decennium av heroiska misslyckanden för holländarna. Trots att de var pionjärer för spelstilen totalfotboll, inspirerad av den legendariska Johan Cruyff, lossnade det aldrig för dem i de stora mästerskapen.
1978 tog de sig till sin andra VM-final på raken i ett försök att fördriva sina demoner från misslyckandet fyra år tidigare. Det hela började inte bra och värdnationen tog ledningen, men när Dick Nanninga kvitterade innan slutet tändes hoppet för holländarna.
I slutändan var det bara några ynka centimeter som berövade dem segern. Det är inte många utanför Nederländerna som kommer ihåg Rod Resenbrink, men om hans skott letat sig in i nätet istället för att träffa stolpen i sista minuten, kanske han skulle ha förevigats i fotbollshistorien.
Så blev det inte och Argentina tog till slut hem segern inför 71 000 fans på Estadio Monumental i Buenos Aires.
3. Argentina-Västtyskland: 3–2 (VM 1986)
Världsmästerskapet i fotboll 1986 kommer alltid att kommas ihåg för den geniala teknikern Diego Maradona – men också för hans s.k. guds hand i matchen mot England, som är ett av historiens mest ökända mål.
I finalen väntade ett urstarkt Västtyskland, men den här gången spelade Maradona bara en liten roll i de tre mål hans lag gjorde. Matchen som helhet var 90 minuter av ren fotbollsmagi i absoluta världsklass – precis som en sådan här match ska vara!
Vid poängställningen 2–2, bröt sig El Diego genom försvaret med en perfekt passning till lagkamraten Burruchaga, som avslutade med stil och tog laget till seger.
Det var det perfekta slutet på en nervkittlande match i Mexico City, där vi fick se tyskarna kämpa sig tillbaka från ett 2-målsunderläge och till slut falla på målsnöret. Deras otroliga insats stod emellertid inte emot pressen från de snabba, tekniskt skickliga argentinarna och deras gudabenådade anfallare.
2. Brasilien-Tyskland: 2–0 (VM 2002)
Atmosfären inne på International Stadium i Yokohama formligen kokade över redan innan avspark. Och det var framför allt en man som var ansvarig för den elektriska stämningen – Ronaldo.
Mycket kan sägas om hans portugisiska namne Christiano Ronaldo som ofta anges som en av de bästa fotbollsspelarna genom tiderna, men den brasilianska versionen var ren och skär dynamit. Efter att ha gjort sex mål inför finalen, nätade han ytterligare två i världsmästerskapets sista match.
När det gäller den tyska laguppställningen var Dietmar Hamann en intressant fotbollsspelare. I en ovanlig och brokig karriär med toppar, som en Champions League-titel med Liverpool, och djupa dalar, som innefattade behandling för spelberoende, var han även ansvarig för att tappa bollen som ledde fram till ett avgörande mål i VM-finalen.
Det var den där mannen igen, Ronaldo, som knep bollen från honom och passade med Rivaldo innan han drog iväg ett skott på nära håll efter att målvakten lämnat en retur på hans första skott.
Matchen stängdes Ronaldo tryckte in ett fenomenalt skott i nätet från kanten av målområdet och därigenom säkerställde att den här finalen än idag lever vidare som en match där vi fick se en riktig superstjärna på toppen av sin karriär.
1. Italien-Tyskland 1–1: (VM 2006)
Den här matchen var visserligen en spännande kraftmätning mellan två tekniskt skickliga lag, men kommer ändå alltid att bli ihågkommen för ett ögonblick av ren galenskap från en av fotbollens största spelare genom tiderna.
Efter att ha nätat en straff tidigt i matchen, pekade allt på att Zinedine Zidane skulle leda det franska laget till seger i Berlin. En av motståndarna, Marco Materazzi, satte dock tillfälligt stopp för drömmen när han nickade in ett kvitteringsmål.
Frankrike ångade på med en stolpträff och ett mål som blev bortdömt för offside, men ingen var riktigt beredd på vad som skulle hända på övertid. Känslorna svallade och de två målgörarna drabbade samman i en verbal dispyt. Och plötsligt, helt utan förvarning, gick Zidane fram och skallade Materazzi i bröstet.
Publiken på 69 000 blev chockade, liksom resten av världen. När Zidane blev utvisad och traskade av planen gick luften ur den franska truppen, och italienarna gick vidare med att vinna finalen efter en straffsparksläggning.
