2000-talets bästa fotbollsspelare förändrade sporten för alltid. Ligor och lag överösta med tv-pengar innebar att Galactico-trupper snabbt sattes ihop, och en ny era av taktiker var sakta men säkert på väg att ersätta den gamla 4-4-2-fotbollen.
De ökade marknadsföringsbudgetarna gjorde att företag som Nike och Pepsi skapade ikoniska reklamer med världens bästa spelare i huvudrollerna. Oavsett om det var Eric Cantona som höll i en turnering i lastrummet på ett fraktfartyg eller David Beckham som steg in i en saloon i vilda västern så hölls publiken underhållen långt efter slutsignalen.
Födelsen av YouTube och Twitter gjorde det enkelt att dela och ta del av klipp med hisnande dribblingar, briljanta passningar och utomjordiska mål, samtidigt som uttryck som ”tiki-taka” och ”joga bonito” blev en del av vårt dagliga fotbollsspråk.
Från de bolljonglerande artisterna, till vattenbärarna och straffområdets lönnmördare – här har vi listat 2000-talets 10 bästa fotbollsspelare.
10. Lionel Messi
Lionel Messi på plats 10 på en lista över världens bästa fotbollsspelare? Ja, det var ju först på 2010-talet som det lilla geniet blev totalt dominant. 2000-talet var årtiondet då allt tog sin början. Efter att ha slagit igenom som underbarn i mitten av 2000-talet och tagits under Ronaldinhos vingar, charmade Messi Barcelonafansen och fick alla att drömma om vad han skulle kunna bli. Förväntningarna infriades 2008.
När Pep Guardiola blev tränare i Barcelona satte han Deco och Ronaldinho åt sidan och gav Messi nummer 10. Pep skickade dessutom iväg den unge talangen för att spela OS samma år för att skaffa sig erfarenhet. Han kom tillbaka med en guldmedalj runt halsen och hjälpte sedan Barca till en historisk trippel 2009. Resten är, som man brukar säga, historia.
9. Zlatan Ibrahimović
Att titta på sammanställningar av Zlatans bästa mål kan vara det bästa sättet att spendera en regnig eftermiddag. Den store svensken förödmjukade regelbundet motståndare under sina dagar i Malmö och Ajax, dansande genom försvar med balans och bollkontroll som hos en spelare hälften så stor som honom själv.
Zlatan kunde också dundra in bollar, nicka, chippa, dra till på volley och placera med kirurgisk precision; han gjorde mål på mer eller mindre alla möjliga sätt var han än spelade – från Amsterdam och Turin till Barcelona och Milano. Totalt gjorde han över 150 mål under 2000-talet – långt innan hans toppår i Milan och PSG.
8. Andrés Iniesta
Andrés Iniesta har färre mål i karriären än John Terry. Under sina tre sista titelvinnande säsonger i Barcelona noterades han för sammanlagt tre mål och en assist.
Men El Ilusionista hade andra ovärderliga egenskaper. Han kunde förändra matcher – som i Champions League-finalen 2006 där han (med god hjälp av en viss Henrik Larsson förvisso) inspirerade Barca att vända underläge mot Arsenal till seger. Han kunde slingra sig genom försvar, skapa ytor för andra och leverera den avgörande eller näst sista passen. Iniesta vann allt som fanns att vinna och han gjorde det med en konstnärs elegans snarare än med kraften hos så många andra mittfältare. Hans arv är lika tidlöst och stilfullt som han själv.
7. Ronaldo
Ronaldo avslutade 90-talet höljd i mysterium kring vad som egentligen hände den där kvällen före VM-finalen 1998. Han avslutade 2000-talet betraktad av vissa som den bästa anfallaren som någonsin funnits.
R9 var ostoppbar när han var som bäst och stormade genom försvar som en bulldozer. Även när han saktade ner betydligt var han fortfarande en naturkraft – se hans virtuosa hattrick på Old Trafford eller VM-finalen 2002. Ronaldo var mer än en fotbollsspelare i slutändan. Han var ett ögonblick i historien då ribban för anfallare höjdes – han är fortfarande den moderna tidens arketypiska nummer 9. Han kallades El Fenómeno av en anledning…
6. Xavi
Xavi kom att personifiera en hel fotbollsfilosofi i Katalonien: passa och rör dig, passa och rör dig, passa och rör dig – i all oändlighet. Ingen i ett lag fullt av superstjärnor utförde den enkla uppgiften bättre än han gjorde. Och kanske kommer ingen någonsin att göra det igen.
Spanjorens lugna ledarskap och metronomiska bollinnehav lade grunden för Barcelonas framgångar under Frank Rijkaard och senare Pep Guardiola, och var avgörande när Spanien tiki-takade sig till EM-guld 2008. Kanske den största mittfältsstrategen världen någonsin sett.
5. Cristiano Ronaldo
Från att gråta i gräset efter EM-finalen 2004 till den mäktiga nicken mot Chelsea i Champions League-finalen i Moskva 2008 (ett av de 42 mål han gjorde under den säsongen) såg vi Cristiano Ronaldo blomma ut framför våra ögon under 2000-talet. Men faktum är att portugisen redan här hade etablerat sig som en av världens absolut bästa fotbollsspelare.
CR7:s tre sista säsonger i Manchester United resulterade i totalt 91 mål – häpnadsväckande siffror för en ytter – innan han seglade iväg för att uträtta ännu större saker i Real Madrid som tidernas då dyraste spelare.
4. Thierry Henry
Thierry Henry definierade 2000-talets anfallare – men han hade kunnat briljera i vilken era som helst, i vilket lag som helst. Ingen har kanske haft en sådan kombination av grace och råstyrka. Ingen har producerat mål och assist i den takt som den elegante fransmannen gjorde under åren i Arsenal. En anfallare med en ytters kreativitet och en mittfältares inflytande.
Henry var inte bara kungen – han var hela kungariket. Få spelare har någonsin spridit sådan fruktan hos så många.
3. Kaká
”Jag tillhör Jesus”, deklarerade brasilianaren efter Milans triumf över Liverpool i Champions League-finalen 2007. De som såg Kaká på toppen av sin karriär håller nog med om att få spelare någonsin kanaliserat det gudomliga som han gjorde.
Speluppläggaren var den perfekta kombinationen av balans, fart, kraft och medfödd briljans. Under en tvåårsperiod mellan 2005 och 2007 var han världens bästa spelare, och förtrollade fans med sin överlägsna elegans. Den utsökta passningen till Hernán Crespos mål i CL-finalen 2005, soloräden och det iskalla avslutet mot Argentina 2006, det nonchalanta förnedrandet av hela Manchester Uniteds försvar 2007. Det var nästan för enkelt för pojken från Gama att spela fotboll under de där gyllene åren.
2. Ronaldinho
Vissa fotbollsspelare sägs spela med ett leende på läpparna. Ronaldinho gjorde det bokstavligen. Även i stridens hetta kunde man se brasilianaren skina upp från öra till öra, lycklig över att bara få vara på en fotbollsplan.
När Brasilien vann sin femte VM-titel 2002 förkroppsligade hans finter, överstegsfinter, passningar, bolljonglering, tunnlar och samba-magi allt som brasiliansk fotboll borde vara. Flytten till Barcelona 2003 inledde en ny era för den fallna jätten. Ronaldinhos briljans inspirerade Frank Rijkaards lag till sina första La Liga-titlar på sex år, toppat med Champions League-triumfen 2006.
Ronaldinho spelade fotboll med den sorglösa glädjen hos ett barn; leendet fanns där för alla att se – och vi kunde inte låta bli att le tillbaka.
1. Zinedine Zidane
Ju närmare du markerade honom, desto lättare bröt han sig fri. Ju mer utrymme du gav honom, desto enklare skar han genom ditt försvar. Vilken boll som helst, i vilken hastighet och vinkel som helst, Zinedine Zidane kontrollerade den som om den var gjord av glas.
Zizou cementerade sin storhet med ögonblick av ren briljans: hans piruetter mot Portugal, snurrfinter mot Spanien (båda under EM 2000). Hans ikoniska volley i CL-finalen 2002. Hans enmansförstörelse av Brasilien 2006. Han var en himmelsk varelse bland människor och tveklöst en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna.
