Det finns oslagbara rekord, makalösa sviter och imponerande prestationer. Och så finns ögonblicken. Sekunderna när tiden står stilla och inget annat existerar, när känslorna tar över och får oss att minnas för evigt. Här har vi listat 15 klassiska svenska sportögonblick.
Den svenska idrottshistorien är full av oförglömliga ögonblick och prestationer, men vissa sticker ändå ut. Till exempel när Ingemar Johansson blev världsmästare i juni 1959 och halva svenska folket höll sig vakna i sommarnatten för att höra radioreferaten.
Vilket tycker du är Sveriges bästa sportögonblick genom tiderna?
15. Ulrika Knape dyker efter guld (1972)
Ulrika Knape var bara 17 år när hon dök hem ett svenskt OS-guld i höga hopp i München 1972. Guldhoppet, 2 ½ tyska i pik, belönades med 8,5 poäng från fyra av totalt sju domare och marginalen ner till silvermedaljören Milena Duchkova blev till slut hela 20 poäng.
Knape tilldelades Svenska Dagbladets bragdguld för sin prestation och valde senare, efter att bland annat ha vunnit ytterligare ett OS-silver 1976, ett VM-guld 1973 och dubbla EM-guld 1974, att avrunda sin simmhopparkarriär för bli idrottslärare. Då var hon 21 år gammal…
14. Wassberg vs. Mieto (1980)
Inför den inledande tremilen i vinter-OS i Lake Placid 1980 hade Thomas Wassberg visat fin form och han låg länge med i täten av loppet, men kroknade och hamnade till slut precis utanför pallen. Den råbarkade värmlänningen som gav snorskägget ett ansikte skulle dock få sin revansch.
På 15 kilometer stod det tidigt i loppet klart att guldstriden skulle handla om Wassberg och Finlands Juha Mieto. Svensken ledde med några sekunder loppet igenom, men Mieto svarade med en mäktig solospurt som gav en sluttid på 41.57.64. När Wassberg så småningom nådde upploppet stod det klart att det skulle bli en rysare – men ingen kunde ana hur jämnt det skulle bli. När han passerade mållinjen stannade klockan på 41.57.63 – blott en hundradel före den finske jätten!
Thomas Wassberg, en rättskaffens man, tyckte att segermarginalen var för snäv och föreslog att guldmedaljen skulle delas i två delar, något Mieto dock motsatte sig. Förlåt, men JÄVLAR vad man saknar den sportsligheten i dagens längdskidåkning…
13. Patrik Sjöberg når nya höjder (1987)
Vem var egentligen störst – Patrik Sjöberg eller Stefan Holm? Att de båda huvudpersonerna är inte överens om det rätta svaret är ingen hemlighet, men nu kan de äntligen sluta bråka!
Sjöbergs världsrekord på 2,42 meter som sattes en magisk junikväll på Stockholms Stadion 1987 är än idag historiens tredje högsta hopp, efter Javier Sotomayor (2,45) och Mutaz Essa Barshim (2,43), samt fortfarande gällande Europarekord.
12. Klack så mycket, Zlatan! (2004)
Efter att ha krossat Bulgarien med 5-0 i premiären var det dags för Sverige att ta sig an stora stygga Italien i den andra gruppspelsmatchen under EM i Portugal 2004.
De azurblå tog ledningen genom Antonio Cassano efter 37 minuter och gick sedan, på klassiskt italienskt manér, in för att försvara sin ledning. Strategin såg ut att hålla och med fem minuter kvar att spela stod det fortfarande 1-0 på resultattavlan. Då fick Sverige en hörna som det italienska försvaret misslyckades rensa undan. Gianluigi Buffon hamnade fel och Zlatan såg sin chans. Han roterade ett halvt varv i luften och lyckades med utsidan av högerklacken precis lobba bollen över långe Christian Vieri som vaktade målets högra stolpe. Matchen slutade 1-1 och var en stor anledning till att Sverige senare gick vidare från gruppspelet.
Konstsparken var vad som på riktigt gjorde att världen fick upp ögonen för Zlatan Ibrahimovic, och som fick Juventus att öppna stora plånboken för att sno åt sig den långe svensken. Ljudkulissen i form av Lasse Granqvists maniska referat (och Ralf Edströms tjurighet) är dessutom nästan lika klassiskt som själva målet. Många undrade efteråt om klackmålet verkligen var en produkt av ren och skär kvalitet eller bara en lyckträff. Med facit i hand känns det som att Zlatan gett oss svar på den frågan.
11. Tre Kronor står för tidernas vändning (2003)
Det var redan på förhand upplagt för en potentiell klassiker när Finland tog emot Tre Kronor i VM-kvartsfinalen 2003 inför ett kokande Hartwall Arena i Helsingfors. Men ingen kunde förutse det vansinniga drama som skulle komma att utspela sig på isen.
Båda lagen var duktigt förstärkta med mängder av namnkunniga NHL-proffs. Finland hade Teemu Selänne, Saku Koivu och Kimmo Timmonen. Sverige hade Peter Forsberg, Mats Sundin och Henrik Zetterberg.
Det var Tre Kronor som inledde bäst när Mats Sundin tidigt gav de blågula ledningen. Sedan var det dock finsk sisu för hela slanten. Lejonen gjorde FEM raka mål efter slarvigt svenskt försvarsspel och tveksamma målvaktsingripanden. Tommy Salo byttes ut till förmån för Mikael Tellqvist och alla som tittade på var nog övertygade om att matchen var avgjord. De svenska spelarna hade dock andra planer och fick in tre puckar i mittenperioden. Vad som hände i slutakten skulle sedan komma att bli klassisk svensk idrottshistoria.
Först kvitterade Peter Forsberg med ett sanslöst solomål där han tog tag i pucken i egen zon, rundade varenda finne på isen och slutligen tryckte in pucken köksvägen. Med fem minuter kvar styrde sedan Per-Johan Axelsson in matchavgörande 6-5 inför en chockad hemmapublik. Mats Sundins blick efter målet har blivit själva sinnebilden för tidernas svenska hockeyvändning.
10. Kallas slutsträcka (2014)
Räkna aldrig bort Charlotte Kalla! Hennes galna slutsträcka under stafetten vid OS i Sotji 2014 räknas redan som en av de allra största prestationerna i svenska idrottshistoria.
Efter tre körda sträckor hade de svenska stafettdamerna över 20 sekunder upp till tätduon bestående av Finland och Tyskland. Ett OS-brons kändes vid det laget som det bästa vi kunde hoppas på. Då gav sig en viss Charlotte Kalla ut i spåret. I ett ursinnigt tempo tog hon sedan upp jakten på tätduon. Hon åt upp sekund efter sekund och väl framme vid stadion var hon i kapp.
På upploppet vräkte sig Kalla slutligen förbi både finska Krista Lähteenmäki och tyskan Nystad i en fullkomligt makalös spurt och Sveriges första OS-guld i damstafett sedan 1960 var ett faktum.
9. J-O Waldner släcker svenska folkets guldtörst (1992)
2917 dagar. Så lång tid hade passerat sedan Sveriges senaste OS-guld i ett sommarspel (kanottjejerna i Los Angeles 1984) när J-O Waldner klev in för att spela olympisk final i den gamla järnvägsstationen Estacio del Nord som gjorts om till pingisarena inför OS i Barcelona 1992.
Efter att under hela turneringen bara förlorat ett ynka set – mot europamästaren Jörg Rosskopf – var nu den franske världsettan Jean-Philippe Gatien det sista hindret som stod mellan J-O och ett minst sagt efterlängtat svenskt OS-guld. Men det blev egentligen aldrig spännande.
Efter rekordsnabba 26 minuter och 47 sekunder hade Jan-Ove Waldner gjort slarvsylta av Gatien och vunnit den olympiska finalen med 3-0 i set (21-10, 21-18, 25-23).
8. Bernt Johanssons bragdlopp (1976)
26:e juli 1976. Datumet är för evigt är inpräntat i den svenska idrottshistorien. Det var då Bernt Johansson från Tidavad cyklade hem OS-guldet på herrarnas linjelopp i Montreal i vad som rankas som en av de främsta svenska idrottsprestationerna någonsin.
TV-bilderna när han svängde in på upploppet är klassiska. Plötsligt uppenbarade sig ett 20-tal motorcyklar som bildade en V-formation framför Johansson för att eskortera honom in i mål. Den unge svensken vände sig om, konstaterade att inga förföljare syntes till och brast ut i ett brett segerleende innan han med armarna i skyn kunde defilera över mållinjen i ensamt majestät.
För bedriften tilldelades Bernt Johansson (tillsammans med Anders Gärderud) Svenska Dagbladets guldmedalj 1976, och när SVT inför OS i London 2012 genomförde en omröstning för att kora det häftigaste blågula ögonblicket i de olympiska sommarspelens historia hamnade loppet i Montreal på första plats, vilket säger en del.
7. Tre Kronor stoppar The Big Red Machine (1987)
Under en tid när Sovjetunionen krossade allt motstånd på världens hockeyrinkar stod ett svenskt landslag för en av tidernas VM-skrällar.
Efter mycket palaver i grundserien med otillåtna spelare, bortdömda segrar, överklaganden och domstolsprotester lyckades Sverige krångla sig vidare till slutspel. Mot ryssarna låg de under med både 1-0 och 2-1 innan den sagolika kvitteringen till 2-2 som i förlängningen ledde till det första VM-guldet på 25 år.
Anfallet inleddes med att Anders Eldebrink föll, men ändå lyckades lämna över pucken till Bengt-Åke Gustafsson som åkte in i offensic zon, drog på sig rysk bevakning och passade bakåt till Tommy Albelin. Han upptäckte Håkan Loob till vänster om det ryska målet, som tog hand om passningen på bästa sätt genom att vända åt fel håll och med ryggen mot mål lägga in pucken till Tomas Sandström som stod mitt i slottet och kunde raka in pucken i öppen kasse.
6. Foppa straffar Kanada (1994)
Som prestation var kanske OS-guldet i Turin 2006 där NHL-proffsen närvarade större. Men dramatiken under de hyllade spelen i Lillehammer 12 år tidigare är oslagbar!
Matchen slutade 2-2 efter att backen Magnus Svensson kvitterat med endast drygt två minuter kvar på matchklockan. Förlängningen blev mållös och finalen kom att avgöras på straffar. Där följdes lagen åt genom hela ordinarie rundan innan det var dags för Peter Forsberg att lägga sin andra straff.
Det då 21-åriga underbarnet tog sats från mittcirkeln och lurade byxorna av kanadensiske målvakten Corey Hirsch med en dragning så klassisk att ögonblicket blev motiv på ett frimärke. Kanadas sista straff togs av Paul Kariya, men Tommy Salo i den svenska kassen gjorde en avancerad benparad och säkrade Tre Kronors första OS-guld någonsin.
5. Anders Gärderud tar OS-guld och slår världsrekord (1976)
Löparlegenden och tidigare förbundskaptenen för friidrottslandslaget Anders Gärderuds överlägset största triumf kom vid OS i Montreal 1976. Upplösningen när han kämpade hem guldmedaljen på den klassiska distansen 3 000 m hinder är en av OS-historiens mest oförglömliga.
Värste konkurrenten Frank Baumgartl från Östtyskland var uppe jämsides med Gärderud vid det sista hindret, men föll och fick se svensken ohotad korsa mållinjen på nya världsrekordtiden 8.08,02. Friidrottsnostalgi och dramatik när den är som allra bäst!
4. Börje Salming är Gud i Toronto (1976)
Inför Canada Cup-matchen mot USA den 3 september 1976 ställde sig den kräsna Toronto-publiken upp och gav Tre Kronors backstjärna Börje Salming en makalös ovation som varade i flera minuter.
På pressläktaren undrade man vad som försiggick. Fansen i Maple Leaf Gardens, som i vanliga fall brukade bua åt gästande storstjärnor, stod plötsligt upp och hyllade en utländsk spelare. En svensk.
I samma ögonblick förändrades den kanadensiska synen på svensk hockey för all framtid. Hur det gick i matchen? Svensk seger med 5-2. Börje Salming svarade för ett mål och en assist.
3. Borg vs. McEnroe (1980)
Björn Borgs femte raka (!) och sista Wimbledon-titel bärgades efter en klassisk batalj mot ärkerivalen John McEnroe i vad som anses vara en av tidernas bästa tennismatcher.
McEnroe, seedad tvåa i turneringen, tog tidigt kommandot i finalen och vann enkelt första set med 6-1. Men förstaseedade Borg jobbade sig tillbaka, tog de följande två seten och hade till och med två matchbollar i egen serve vid ställningen 5-4 i det fjärde. McEnroe vände dock och setet gick till ett omänskligt tiebreak som varade i 22 minuter. Borg brände ytterligare fem matchbollar medan McEnroe sumpade sju möjligheter att ta hem setet. Till slut kunde dock den hetlevrade amerikanen vinna tiebreaket med 18-16.
Björn Borg behöll dock sitt berömda lugn och efter att ha vunnit femte och avgörande set med 8-6 fick den hårfagre svensken för femte året i följd lyfta Wimbledon-bucklan.
2. Ingo golvar Floyd (1959)
Den 27 juni 1959. Klockan är exakt 03.37 på morgonen svensk tid när ringdomaren höjer Ingemar Johanssons näve över Yankee Stadium i New York efter segern mot Floyd Patterson. Sverige har fått sin första världsmästare i tungviktsboxning.
”Ingo” vann på teknisk knockout två minuter och tre sekunder in i den tredje ronden efter att ha golvat Patterson hela sju (!) gånger. En svensk sportklassiker värd namnet.
1. Sverige straffar Rumänien (1994)
Fotbolls-VM 1994. Kvartsfinal. Sverige mot Rumänien. Det var två jämna lag som klev ut på Stanford Stadium i Kalifornien för att göra upp om en av fyra semifinalplatser i världens största fotbollsturnering.
Matchen blev dramatisk. Publiken fick bland annat bevittna ett av VM-historiens snyggaste frisparksmål av Tomas Brolin, en rumänsk vändning signerad Florian Raducioiu, en utvisning på Stefan Schwarz och en mirakelkvittering av Kennet Andersson. Till slut skulle dock allt avgöras på straffar. Det började illa när Håkan Mild brände den första svenska straffen. Men vad gjorde det? Den tidigare så kritiserade målvakten Thomas Ravelli klev istället fram som stor hjälte och räddade två straffar vilket tog Sverige till sin första VM-semifinal sedan 1958.
En bragd som vi alltså håller som tidernas mest klassiska svenska sportögonblick. USA-äventyret slutade sedan som bekant med ett VM-brons för de svenska fotbollsherrarna.
Johan Olssons fanatiska femmil borde absolut varit med!
Att Zlatan slog målrekord är absolut inte 10:e största ögonblick
Vart är JO-Waldners OS-guld, BCN 92?