Ett gott skratt förlänger livet. Så sägs det i alla fall. Men vad händer om det helt enkelt blir för roligt?
Det finns många orsaker att skratta. Skämt, kittling, dråpliga situationer, komedier, rejäla casinovinster eller kanske bara vanlig skadeglädje. Forskning tyder dessutom på att det är bra för oss att flabba riktigt ordentligt. Stresshormonerna minskar, immunsystemet förbättras och blodtrycket stabiliseras. Dessutom frigörs endorfiner som verkar smärtstillande. Låter fantastiskt, eller hur? Så varför inte skratta så mycket som möjligt?
Vad kan gå snett, liksom? Tja, man kan dö. Det är väl ändå rätt snett? Under historiens gång har vissa olyckligt eller lyckligt lottade personer faktiskt lyckats med bedriften att garva ihjäl sig. Ibland kan det alltså bli för mycket av det goda. Här tar vi en titt på fem gånger då skratt inte alls förlängde livet, utan tvärtom bringade det till ett tvärstopp!
5. Den roliga modellen
Redan de gamla grekerna gillade att skratta. Ibland med dödligt resultat. Zeuxis var en antik grekisk målare som levde omkring 400 f.Kr. Han är en av historiens första namngivna konstnärer, bland att berömd för att måla druvor så realistiska att fåglar försöka äta dem. Han var också en man med humor. Därför är han även känd för det dråpliga sätt han gav upp livsandan på.
Enligt historien ska en äldre kvinna, tyvärr inte alltför vacker, ha beställt en målning av honom. Målningen skulle föreställa självaste Afrodite. Så långt allt bra, men Zeuxis kunde inte hålla sig när kärringen prompt själv skulle modellera som skönhetens gudinna. Under målandet fnittrade han okontrollerbart. Sedan ska han helt enkelt ha kreperat när han gapflabbade åt slutresultatet.
4. Stoiskt skoj till döds
Omkring 200 år senare levde den stoiske filosofen Krysippos från Soloi, även han i antikens Grekland. Stoicismen var en av de mest populära filosofiska inriktningarna under antiken och behandlade allt från grammatik till etik, från fysik till metafysik. Idag förknippas “stoisk” främst med behärskning, måttfullhet och en viss rationell kyla. Ibland finns till och med en viss formell “torrhet” inbyggd i begreppet. De antika stoikerna var dock inte alltid så kyliga och torra.
Det minst självbehärskade och minst måttfulla en människa kan göra är antagligen att skratta ihjäl sig. Och det var förstås precis vad stoikern Krysippos gjorde. En dag ska han ha upptäckt en åsna just när den åt upp hans fikon. Istället för att bli förbannad såg han humorn i det hela. Skojfriskt befallde han sin slav att ge åsnan hans bästa vin att skölja ner fikonen med. Det här fann han så roligt att han skrattade så hårt att han avled.
3. Hovnarren har livet av kungen
Martin I av Aragonien hann med mycket under sitt 53-åriga liv. Han grundade kloster, utkämpade slag och blev konung över inte bara Aragonien, utan även Sardinien och Sicilien. Dessutom lämnade han jordelivet på bästa sätt – skrattande sig över till andra sidan. Efter att ha slukat en hel gås ska han ha lidit av matsmältningsbesvär och varit lite deppad. Det var då som Borra, hans hovnarr, bestämde sig för att rycka upp honom med en lustig historia – en historia så lustig att kungen flabbade tills han gick hädan.
Nyfiken på vilket narrens skämt var? Är du säker på att du vill läsa ett skämt av sådan dödlig kaliber? Läs vidare på egen risk, för här kommer Borras lustiga historia som fick Martin att trilla av pinn: “I vingården här intill såg jag ett rådjur hänga från svansen i ett träd, som om någon hade straffat det för att stjäla fikon.”
Hilarious…
Liknande Listor
2. Renässansmannen som gycklade sig genom livet
Författaren Pietro Aretino (1492-1556) var en av den italienska renässansens allra märkligaste filurer. Han är berömd inte bara för sina nidverser och gycklande komedier, utan även för verk av nästintill pornografisk karaktär. Han beskrev sig själv som “sodomit från födseln” och inte ens påven gick fri från hans satiriska skrifter. Ändå var han teologiskt välutbildad och ska bland annat ha velat hjälpa samtida Michelangelo med innehållet för målningarna i Sixtinska kapellet.
Våldsamma skrattanfall tycks ha varit vanliga för honom. Det sista inträffade efter att hans
syster drog ett snuskigt skämt. Tyvärr förtäljer historien inte exakt vilket skämtet var, men Pietro fann det så roligt att han föll ur stolen och bröt nacken. Efteråt skulle följande stå på hans gravsten: “Här ligger Aretino, den toskanske poeten, som hånade alla utom Gud, eftersom han inte kände Honom.”
1. En dödlig operakväll
En kväll i London, i april 1782, gick en kvinna vid namn Mrs. Fitzherbert för att se den satiriska operan The Beggar’s Opera på Drudy Lane Theatre. På den tiden fanns en populär skådis och komiker vid namn Charles Bannister (1738-1804) som ofta rev ner skrattsalvor från publiken. Så skedde också den kvällen, när han trädde ut på scenen utklädd till karaktären “Polly”. Problemet var att Mrs. Fitzherbert inte kunde sluta skratta åt den dråpliga figuren. Skrattet blev bara värre och till slut tvingades hon lämna lokalen.
Tyvärr hjälpte det inte. Hon garvade hela vägen hem och kunde inte heller där sluta. Skrattet bara fortsatte. Till slut blev det helt enkelt blev för mycket för stackars Mrs. Fitzherbert och hennes kropp orkade inte mer. Kan man ens föreställa sig hur det faktiskt känns att dö på det sättet? Är det plågsamt? Eller bara roligt? Antagligen är det väl både och.
Hursomhelst skrev The Gentleman’s Magazine en vecka senare om händelsen på följande sätt: “Oförmögen att jaga bilden av karaktären från hennes minne blev hon hysterisk av skratt. Detta fortsatte tills hon gav upp andan på fredagsmorgonen.”
