Vetenskapen säger att vi just nu befinner oss mitt historiens sjätte massutrotning av livarter på jorden. Denna gång är det dock lite annorlunda än tidigare. Det är nämligen första gången den är orsakad av en annan levande art – människan.
Ståtliga djur som elefanter och noshörningar tros kunna vara helt utrotade inom bara några futtiga år. Detta främst på grund av tjuvjakt och att de får allt mindre utrymme att leva på.
Här har vi samlat 10 djur som utrotats av människan.
10. Garfågel
Garfågeln var en fågelart som tillhörde familjen alkor, en sorts nordeuropeisk pingvin som häckade på isolerade öar i norra Atlanten. Den var ungefär 75 cm hög och liknade en tordmule, med svart rygg och huvud, vit mage och en oval vit fläck mellan näbben och ögonen.
Det finns dokumenterat att människan har jagat garfågel för deras ägg och kött sedan 900-talet, men det var först på 1700-talet som fågeln började jagas mer systematiskt, då främst på grund av sitt dun. 1844 tros de sista garfåglarna ha dödats, vilket innebär att människan utrotat en fågel som förekommit i miljontals exemplar på knappt 100 år.
Numera får man nöja sig med att se garfågeln på museum, ett av de uppstoppade exemplaren finns att beskåda på Zoologiska museet i Lund.
9. Stellers sjöko
Stellers sjöko var ett vattenlevande, växtätande däggdjur som blev uppemot nio meter lång och vägde runt 10 ton, vilket gör den till ett av de största däggdjuren som har levt på jorden. Fossil har visat att arten var vanlig i kustområden över stora delar av norra Stilla havet, men på grund av jakt var populationens habitat begränsat till Berings hav runt Kommendörsöarna öster om Kamtjatkahalvön när de första européerna upptäckte arten 1741.
Naturvetaren George Steller som seglade med en expedition ledd av upptäcktsresande Vitus Bering, var den första att beskriva arten som därför fick bära hans namn. Vid denna tid tros populationen enbart ha bestått av 1500 djur och arten var antagligen redan utrotningshotad. Efter Stellers upptäckt utrotades arten snabbt av sjömän och pälshandlare som följde Berings rutt förbi öarna utmed Alaska. 1768, 27 år efter att den hade upptäckts av européer, var Stellers sjöko helt utrotad.
8. Karibisk munksäl
Den karibiska munksälen var en sälart som levde i Karibien och omnämndes redan på 1400-talet av självaste Columbus. Djuren jagades hårt för sitt späck under européernas kolonisering från 1700- till 1900-talet och den intensiva jakten samt överfiske av deras föda är de två främsta orsakerna till artens utrotning. Den senaste observationen av en Karibiska munksäl skedde 1952 vid Serranilla Bank, mellan Jamaica och Nicaragua.
År 2008 förklarades arten officiellt utdöd i USA efter en omfattande sökning som varade i ungefär fem år. Karibiska munksälen var nära besläktad med Hawaiis munksäl och Havsmunk som lever i Medelhavet, vilka båda är utrotningshotade idag.
Liknande Listor
7. Kvagga
Kvagga är en utrotad underart till slättzebran och levde i Sydafrika fram till slutet på 1800-talet. Dess lustiga namn kommer från dess läte, som lät ungefär som ”kwa-ha-ha”. Arten hade bruna och vita ränder på kroppens främre del och en helbrun bakdel. Efter den nederländska koloniseringen av Sydafrika började en intensiv jakt av kvaggan, främst eftersom de konkurrerade med boskapsdjuren om betet.
Den sista vilda populationen förklarades vara helt utrotad 1878 och det allra sista levande exemplaret dog i en djurpark i Amsterdam 1883. Det enda som finns kvar av arten idag är fotografier och 23 skinn.
6. Vandringsduva
Vandringsduvan var en flyttfågel som levde i Nordamerikas lövskogar i enorma flockar, med upp till flera miljarder individer och var under en tid den vanligaste fågelarten i hela Nordamerika. Minskningen av populationen berodde delvis på habitatförstörelse som skogsskövling i och med européernas ankomst och bosättningar i inlandet, men den främsta faktorn var att duvkött började säljas som billig mat för slavar och andra fattiga människor under 1800-talet. Detta ledde till en jakt i massiv skala och en dramatisk minskning i populationen skedde mellan 1870 och 1890.
Den senast bekräftade vilda fågeln tros ha blivit skjuten 1901. Martha, som tros ha varit den sista levande passagerduvan, dog den 1 september 1914 på Cincinnati Zoo. Utrotningen av denna art är ett anmärkningsvärt exempel på antropogen utrotning, alltså människans orsakande av en annan arts död.
5. Västafrikansk spetsnoshörning (svart)
Den västafrikanska spetsnoshörningen är en underart till spetsnoshörning och förklarades utrotad 2012. År 2000 fanns ännu tio individer i ett naturreservat norra Kamerun, av dem finns inga kvar idag och arten är därmed helt utrotad eftersom det inte finns några individer i fångenskap.
Spetsnoshörningen är den mindre av Afrikas två noshörningsarter och även den större arten, trubbnoshörning är allvarligt hotad. Artens sista starka fäste Sydafrika är sedan många hårt ansatt av tjuvjägare som säljer hornen till syndikat från Östasien där hornen anses kunna bota cancer.
4. Grey’s Wallaby (Macropus greyi)
Grey’s Wallaby var en gång ansedd som den mest eleganta av alla känguruarter på grund av dess vackra päls och graciösa hopp. Ironiskt nog egenskaper som båda så småningom ledde till artens undergång.
Vallabyarten försvann under 1940-talet efter en intensiv jakt för sin päls och för sport. En annan starkt bidragande orsak till artens utdöd var inskränkningen av deras naturliga livsmiljö. De sista observationerna av arten i vilt tillstånd gjordes på 1920-talet.
3. Falklandsräv
Falklandsräven var det enda landdäggdjur som fanns på Falklandsöarna fram till att människor anlände till ögruppen 1690 och hade med sig djur som får och hästar. Forskare kan än idag inte riktigt förklara hur räven först kom till öarna. Djuret hade en kroppslängd av ungefär 97 cm och pälsen var brunaktig på ovansidan med rödaktig eller vit skugga och undersidan var ljusbrun.
Charles Darwin som 1833 besökte öarna, beskrev falklandsräven som väldigt orädd och nästan tam. Med den ökande fåraveln blev räven allt mer en konkurrent om föda och rovdjuret dödades med gift eller genom att sätta eld på grässtäppen. 1839 utlyste den brittiska förvaltningen en belöning för varje död räv och 37 år senare, år 1876 var falklandsräven helt utrotad.
2. Pungvarg
Pungvarg, eller Tasmansk tiger som den även kallas, levde i Australien och är närmast besläktad med den fortfarande levande tasmanska djävulen. Pungvargen, som är det största pungdjuret att vandra på jorden under modern tid, var nära utrotning på det australiska fastlandet redan vid kolonisatörernas ankomst. På ön Tasmanien frodades dock arten fortfarande, något människan snabbt ändrade på i samband med att den blev ett populärt jaktbyte.
På 1800-talet fick man rikligt betalt av staten om man dödade en pungvarg eftersom de lokala bönderna var rädda att de skulle döda deras får. Den sista pungvargen dog i fångenskap 1936.
1. Dront
Sjömän och kolonisatörer jagade dronten till utrotning för sitt dun och sina fjädrar. Köttet däremot ansågs oätligt. En annan bidragande faktor till utrotningen av arten var att de husdjur som fördes till ön plundrade deras bon.
Väldigt lite är känt om dronten, men fossiler visar att den kunde bli upp till 1 meter lång och väga närmare 18 kg. Då det inte finns några fotografier av fågeln är dock dess utseende delvis ännu en gåta.
Att läsa om hur människan med alla sina gåvor i rsande takt utrotar,skövlar och förstör framtiden för mina barnbarn är djupt deprimerande. Det mänskliga oförnftet tycks bara dominerande i nästan allt som sker,utan att någon makthavare gör något. Den som försöker blir snabbt eliminerad och utfryst.Allt handlar kortfristiga vinster och hänsynslös exploatering. Den mänskliga dumheten overträffas tyvärr bara av dess brist på framsynthet!