Det finns ungefär lika många åsikter om dödsstraff som det finns dödsdömda fångar runt om i världens fängelser. Nya Zeeländska konstnären Henry Hargreaves har utforskat dödsstraffet och vår reaktion på det i sin gripande fotoserie ”No Seconds” där han återskapat dödsdömda fångars sista måltider.
När staten Texas för några år sedan lobbade för att stoppa traditionen med en sista måltid väckte det Hargreaves intresse, och han fascinerades av vilka val av rätter fångarna gjort. Tillsammans med en vän som arbetar som kock återskapade han en mängd dödsdömda män och kvinnors menyval och fotograferade det. Själva hade fotografen dock svårt att njuta av måltiderna och Hargreaves beskrev situationen med orden ”Det var ungefär som att gå till ett sjukhus och äta lunchen på bekostnad av någon som just blivit dödförklarad.”
Det skulle vara intressant att höra en kvalificerad psykolog analysera de olika måltiderna för respektive mördare i kontrast till deras gärningar. Har de måltider som efterfrågats – eller inte efterfrågats – något att säga något om dessa personer? Något speciellt händer i alla fall i skallen om man börjar fundera över frågan själv.
Vad skulle du välja som din sista måltid?
